No shit, there I was… börjar en del historier. Så..
No shit, there I was, jag och en massa andra människor. Vi har varit på Umas höstdans och i år var också Norrskensbarden där. Ja det är en tävling för barder. Och det var deltagare från sydligaste till nordligaste Nordmark. Ja till och med barder från norr om muren, hade tagit sig till tävlingen.
Men tävlingen var på lördagen, och nu är det fortfarande bara fredag. Jag er historiker, berättare och reseledare, är Kheldor berättare av sanningar, bara sanningen och nästan inget annat. Typ…
Vi ( jag, min fru och en helt ny i föreningen) lämnade världens centrum och begav oss mot utkanten av världen Uma. När vi kommit fram, installerat oss och fått på oss våra finaste kläder, så var det hög tid att träffa gamla och nya vänner. Kvällen avnjöts med något gott i glasen, och stimulerande samtal. Till och med en äkta furstinna fanns på plats. Dock så dök även en gammal pirat upp, vi gorde vårt bästa för att avliva honom. Men kapten Morgan tog som inga fångar. Till slut så lyckades ett större gäng med bedriften att besegra honom, allt för att skydda vår furstinna mot hans motbjudande sätt. Efter denna episka bedrift som garanterat ändrade tonarten på mer än en bard, så gav jag upp och gick o h la mig. De yngre förmågorna stannade uppe och hälsade gryningen.
Lördagen började med frukost, den var säkert bra. Jag sov förbi den. Lunchen han jag i alla fall med. Han även göra klart mitt konst&vetenskaps projekt, för de skulle även ha en liten tävling i detta. Sedan så börjde barderna sin tävlan. Det var en stenhård kamp. De spelade, sjöng, diktade, jojkade, kastade knivar och eld på varandra. Kampen var fruktansvärd att bevittna. Och detta var bara första grenen. Totalt skulle fyra grenar klaras av, om nu det skulle finnas någon bard kvar i livet.
Med tanke på första omgången så var det inte särskildt troligt. Furstinnan, så klok som bara en furstinna kan vara, bröt tävlingen ungefär där. Och kallade till hov. Där hon bjöd på morotskaka, enhörningar och visade fursteparets uppskattning, för det arbete folk gör för vårt fagra furstedömme. Ja hon upphöjde folk till adlig rang, och utökade ordnarna. Ja hon hotade även med stryk, eller åtminstone att kasta morötter på de som misshagade henne. Det är vad som menas med att styra med hjälp av en morot. När hovet var slut, så började det bli dags för bankett. Bankettens hela tema blev ett återskapade av en historisk händelse. Vi fick höra en fantastisk historia, om kanske en av historiens mest misslyckade tillställning. Vår var desto bättre.
Barderna började se lite otåliga ut, så de fick börja sina framträdanden igen. Den här gången så användes inget direkt våld mellan deltagarna. Den hänförda publiken fick rösta på sin favorit, och banketten forsatte. Vi fick bland annat en insikt i fru Gärdis psyke. (Det var en intressant upplevelse, den förklarar rätt mycket) Vi fick se en sång på japanska framföras. Allt medan vi skulle tänka oss lady Kareina som en lite flicka, som skulle se ut som en uppspelt tvättbjörn. (På något udda sätt, så funkade det. Det är därför de är barder och inte jag.)
Mer mat, mer historia, mer uppträdanden. Förra årets barder underhöll. Och tävlingen fortsatte. När första omgången av mat hade avnjutits, så dansades det. De hade tydligen tränat även tidigare på dagen, så nu dansade de som, som, något som dansat tidigare. Mer mat, mer historia, mer tävlan. Vi röstade och tävlingen kom till sitt slut. Ett extra hov, och vinnaren skulle utses. Så helt utan omskrivning.
Wilhelm Marsson är numera Norrskensbarden. Han bär manteln och ansvaret att underhålla. Jag är helt övertygad om att han är uppgiften vuxen. Och jag längtar tills han blir klar med sin tyska långsvärdslåt. Resten av kvällen gick i lugnt tempo. Någon bardcirkel i ett hörn. Folk som helt slut av all urladdning i kampen, som sökte sig hem igen. Kvällen hade nu officiellt gått över i natt. Så undertiden ett milt snöfall bäddade in området (röv) så gick jag till sängs.
Söndagen går som brukligt är i avsked, kramar, löften om att ses, och städning. Så tog en helg i Uma slut. Ps, vi hade ju en till tävling också. Även om jag ser det mer som att inspirera folk att hantverka. Det gick förvånansvärt bra för undertecknad, så jag vann en fantastisk bok. Stort tack för den. Vid pennan Kheldor.