Hur det började...

För länge länge sedan, så gick tre rätt unga killar tillbaka mot sovsalen. De hade suttit i långlogen , i Gammelstad. Det var ett medeltida event. De var alla medlemmar av Frostheim. Men två av dem bodde då i Skellefteå. Den tredje var på väg att flytta tillbaka dit med sin dåvarande fru. (Som för övrigt också var med i Frostheim.) Snacket gick, ”Ska vi inte starta en egen förening?” De var alla eniga om att det var en bra ide.

Några månader senare…

Flytten var klar, de satt runt ett köksbord. Ytterligare några personer hade tillkommit. Någons flickvän, en kompis till flickvännen och hennes pojkvän. En förening grundades.

Föreningens namn var Skellitta

Vi höll vårt första event, Jungfru Maria Bebådelse, eller JMB som den hetat därefter. Festen hålls för att fira våfflorna. Och den hålls fortfarande.

Åren gick, medlemmar kom, några slutade, andra tillkom.

Föreningen bytte namn och vapen. De gamla hade inte gått att registrera pga härolder, och deras regler.

Nya namnet blev Reengarda

Så nu är vi här.

Trettio år senare.

Vår förening finns fortfarande kvar. Alla medlemmar från starten är inte här längre, men jag är fortfarande kvar. Och vi fira föreningen som man ska göra. Med party och lekar!

Vissa saker från vår första fest skulle återskapas. Vi hade kaningryta på vårt första event (det var den rätt vi faktiskt la pengar på, och det var rätten vi hade så mycket peppar i, så mycket…) Därför skulle vi ha kaningryta på detta event också, för första gången på trettio år. Jag hämtade kaniner på torsdag, processade dem. Och så hem och sova.

Fredag ut till sajten

Vi börja pynta bankettsalen, medan i köket Virj börjar Virja ställa iordning sin domän, och fixa kvällens middag.

Trollet tog emot folk allt eftersom de kom, alla fick sin sovplats, och ett jubileumsmynt. Myntet som slagits med tanke på vår historia och ett minne från en annan berättelse jag hört. Ett mynt att hjälpa folk välja rätt. Ett mynt med YES på en sida, och ON på den andra. Vill ni höra hela den historien peta på Kareina. Den är bra.

När festsalen var fixad, och gäster kommit, så var det dags för första punkten i schemat:

Farbror Keldor's sagostund

En liten berättelse om varför vi sitter i denna smyckade sal. En berättelse som startade nästan sextio år sedan, och slutade där vi satt denna kväll.

Sedan kom middagen in, och en genomgång av lagändringar lästes upp av vår Drottning och Kung. Därefter flyttade några ner i lilla salen för den nordligaste Laurel Sponsored Prize Display i hela kända världen.
Det finns en hel del talang i norr. Så det var rätt många deltagare.

I stora salen höll Anna de Byxe en föreläsning om heraldiska vapen, som var välbesökt.

Efter detta så hade det största gillet, ja bryggargillet ett möte. Många drycker avsmakades, och viktiga ärenden avhandlas. Sen följde en rätt normal kväll på ett event i norr.

Bastu, sång, musik, samtal, allt tills dess salen var tom. Jag och Torun släckte de sista ljusen och gav upp för dagen/ morgonen. Några satt fortfarande och sjöng i bastun när jag la mig.

Tre timmar senare, frukost, kaffe

Dags att börja dagen.

Vi delade in folk i fem lag till sexkampen. De hade några uppgifter att lösa under dagen, sex, för att vara specifik. De skulle bygga kastmaskiner, de hade ett framträdande att jobba på, och en tipspromenad att genomföra.

Samtidigt så höll kämpar på att rusta på. För nitton år sedan så startade det en turnering, NoN 500, eller North of Nordmark. Och den börjar närma sig sitt slut. Så hör ni alla, nästa år i det underbara <s>Skel</s> Reengarda så kommer en turnering att hållas. Det tjugonde året av denna turnering. Och kanske, bara kanske, så kan vi hindra Æríkr att vinna. Mer information kommer att komma.

Ja, Æríkr vann denna gång också.

Under dagen så spelades det kägla i korridoren

Och det lektes med pil och båge i bankettsalen. Ännu en gång återskapades Höders missöde och Balders hädangång. Något som bevisar tesen, du vet inte vad du missat, innan du leker blindbock med pil och båge.

Under dagen så pågick även en informell konst och vetenskaps tävling. En tävling som visar att ett tyg kan vara något så fantastiskt sexigt. Miriel krossade allt motstånd med sitt underbara tyg.

Men dagen går, kvällen kommer, och det blev hov

Utmärkelser delades ut. De nya i föreningen hälsades välkomna.

En sak som verkligen visades under hovet. Ingen går säker. Härolden minst av alla. Härolden för kvällen var Þórólfr. Han hade för ett par år sedan hittat, en bild, från ett manuskript. En han verkligen gillade.
En liten fet, naken man i en båt, med en tratt på huvudet med en vimpel på, mannen håller i en anka i stjärtfjädrarna. Och han nämnde att om han någonsin skulle få en till utmärkelsen så var detta en dröm att få på skrollan. Så. Tada:

Hovet tog slut, och banketten kunde starta.

Samtidigt så startade också de sista grejerna.

Vår bords turnering, med små kämpar med ballonger som huvud, slogs om äran att bli Reengarda’s först väldigt väldigt lätta förkämpe. Vinnare av denna, den första var Baron Egils lags förkämpe Anna de Byxe.Vi hade också en test i hur effektivt lagens kastmaskiner fungerar. Dis lag visade hur högt och långt en bit ölkorv kan flyga. De sköt ner allt motstånd. Vackraste, mest välbyggd kastmaskin hade Eino, den var dock inte effektivast.

Den totala tävlingen sexkampen tog lag Petronilla hem. Käglorna var helt klart på deras sida.

Efter en lång kväll med underhållning, lekar, mat, trevlig samvaro, samtal. Alla lag framförde en egen komponerad minnes/hyllningssång. Till hjälp hade alla lag tilldelade barder, vilket garanterade att vi fick en bra underhållning under kvällen! Se Reengardas Hyllningslåtar till föreningen webbsida för att läsar själva låter.

Så tar kvällen slut, och det är dags att inse att det är över för denna gång.

Söndag morgon, våfflorna är på G

Frukost, och starta att plocka ihop. När kl är ca 14:00 har vi kramat om de sista, och vi är på väg hem.

Så kan en fest i norr hållas, ett stort tack till alla som hjälpt till så att vi hade möjligheten att göra detta.
Och tack ni alla som hållit föreningen igång under alla dessa år.

Vid pennan, lätt nostalgisk, er sagoberättare Keldor.