För ett tag sedan, drygt, ja till och med ett bra tag sedan, mer exakt 777 dagar sedan så klev Jovi och Stigot upp på Nordmarks troner. Och de blev som kvar, ja saker kom som i vägen typ pest, och ett samhälle som stängde ner.
Det dök upp en liten glugg där vid 359… typ. Men den stängdes snabbt igen.
Men allt eftersom världen börjar bli vaccinerad och den långsamt började öppna upp igen så kom även möjligheten till att hålla en ny furstetornering. Gyllengran tog på sig jobbet att anordna allt. Vilket de gjorde på ett mycket bra sätt.
Ett hurrrra för autokraterna! (Med extra många r, för då blir det en pirat hurrrra, och det är bättre.)
Jag såg möjligheten till att få vara med i torneringen, och min konsort var positiv till att ge det ett försök.
Så efter lite träning, och en “del” förberedelser så var vi på väg söderut. Vi tog gott om tid på oss, och kom fram till platsen precis innan de öppnade officiellt.
Efter vi hittat någonstans att sova, så hittade vi en massa bekanta ansikten. Lokalen pyntades, dukades, och ett kvällsmål serverades.
När man senare stod i hallen och tittade in i festlokalen, som då var upplyst av levande ljus, hör ljudet av folk som samtalar, ser vackra kläder, det är då man inser att man saknat detta så något så fantastiskt mycket.
Senare på kvällen höll Fursten en liten genomgång om hur torneringen skulle gå till. Man kunde se hur de olika deltagarna förbereder sig på olika sätt. Någon vandrar runt och kollar sina vapen, någon lägger sig tidigt. Någon gör yoga… ja det är kanske att överdriva lite… men jag försöker sträcka ut lite muskler i alla fall.
Så småningom så lägger sig tystnaden i sovsalarna, utom de obligatoriska snarkningarna.
Från hallen/köket, hör man några gamla rävar berätta sina historier. Hade det inte varit för turneringen, så hade jag helt klart gjort de sällskap.
Morgonen för turneringen kom.
Frukosten serverades, för de förståndiga fanns äggröra med grönt, och gröt. För mig fanns det kaffe, bröd ost och skinka. Flera stycken. Eftersom torneringen är på förmiddagen, då började jag med att värma upp och sen ta på mig min rustning i lugn takt. Någon annan satt och fixade det sista på sin hjälm, men hann ändå i god tid.
Efter inspektion, och en snabb genomgång med vår privata härold om vad han ska skryta om, så var det dags för att muntligt lämna vår avsiktförklaran och visa upp en konst och hantverksbidrag. Resten av deltagarna gjorde något liknande. Några med eget följe, andra med hjälp av Drachenwalds härold.
Sist fram kom min dotter och hennes förkämpe, Enio. När Angelica lämnade fram sitt bidrag inom A/S så blev de kvarhållna. Fursteparet förklarade att hon inte kunde vara med i deras tornering som ofrälse och höjde upp henne till adlig rang. (Nu är det i och för sig bara jag som gissar, det kan vara så att de bara tyckte det var ett bra tillfälle till att överaska henne med ett sköldebrev. Men ingen efterforskning har använts eller kommit till skada för att styrka mina gissningar.)
Där efter så tog furstinnan över hovet, och fursten såg till att dagens kämpar värmer upp ordentligt.
Vi sattes i två grupper för att köra en rund robbin. Vi skulle kämpa med matchande vapen.
• Min första gick jag mot svärd och buckler.
• Min andra med långsvärd.
• Och sista med två vapen.
I sista med två vapen så mötte jag Margareta, hon slog av min parerpinne med ett mäktigt hugg. Så jag fick världens minsta yxa… Det ropades ut ett hold, för att kolla vad som hänt. Vi såg nog lika förvånad ut båda två. Efter vissa instruktioner av vår marsk Duncan så fortsatt vi vår strid, denna gång singel svärd mot två vapen. Det är onödigt stressigt, kan inte rekommendera det. (Minnesanteckning, nästa gång, använd inte 20 år gammal rotting…. eller ta med mer än en pinne in i listen.)
Därefter följde semifinalerna.
Jag fick möta mäster Fardäng—han valde vapen, så vi slogs med svärd och sköld.
Jag försökte locka han till att leka med långsvärd, han nobbade mig så hårt… eller snarare så sa han ”Näääää, det blir bara roligt för EN av oss”. Efter det så hälsade vi på alla som ska hälsas på kramade om varandra, och sen kämpade vi. Vi fick båda in en del lätta slag på varandra. Men inget som faktiskt landade bra tillslut så fick han ett ben på mig, och så småningom även en arm. Sen gick det utför… Ja Fardäng vann sin semi, och jag var utslagen.
Drake hade efter en lång kamp tagit sig igenom sin semi, så i finalen stod Drake mot Fardäng. Efter de gått igenom i princip alla vapenformer så stod de i en femte och avgörande match. Där Fardäng med en elegant stöt gjorde sin dam till furstinna. Sedan så släpade de iväg det blivande fursteparet för att lära de jobbet… eller kanske ge en del tipps och råd, innan de knuffas i, i den djupa änden.
Vi andra passade på att få slåss lite till.
Det fanns några riktigt kompetenta riddare på plats, så man fick en riktigt bra träning, med massa tips.
Fick även möjlighet att möta de i andra polen som jag inte fick möta under torneringen. Fick även chansen att få leka med angående fursten Stigot, som förövrigt verkar ha saknat dessa träningar och turneringar helt enormt. Han såg rätt nöjd ut i sin rustning.
När alla fått sitt lysmäte av våld stillat så fanns varma duschar, och varm soppa. Soppan var delikat. Duschen var rätt skön också, men soppan var bättre, åt drygt två fulla skålar. God soppa. Om någon bommade det, väldigt god soppa.
Därefter vilade jag en liten stund inför hovet, där vårt nya furstepar skulle ta sin plats. De svor eden. Och Jovi och Stigot var fria, 777 dagar. Hade det gått mellan dessa två torneringar, så man kan förstå att de lämnade med en viss lättnad… fri jag är fri… hördes inte men nästan. De avtackades med att höjas i rang väldigt välförtjänt med tanke på den svåra tid de lett vårt furstendöme igenom.
Därefter kom festen.
Det sjöngs, Gerdis visade med sina dockor hur allt inför Fursteturneringen gått till. Det bjöds på snaps av Drake. Skålar utropades, det sjöngs lite till. Det berättades historier från förr. Harald demonstrerade hur man klappar händer med bara en hand. Harald är mästaren vi bugar oss för. Han fick förövrigt en Nordmarks karniol för sina fantastiska berättelser som höjer varje event. En karniol för ljugarbänk som han sa, när han satte sig.
Maten då. Jo vi åt, jag blev kidnappad och serverade, det har vissa fördelar. Vi fick skvader, jag åt rätt mycket av fågeldelen av skvadern. Vi fick rabarber i socker. Vi fick stekta äpplen med glass. Jag serverade glass, vårt bord var sist att bli serverade glass vi fick både en två och tre portioner. Det är bra att servera, särskilt glass.
Kvällen blev senare, och för egen del så hade min energi börjat ta slut. Så jag la mig till sängs, somnade långsamt in i sorlet av skratt, samtal och sång. Känslan var att detta är precis som det ska vara.
Vaknade upp på morgonen, ihop plockningen hade nästan börjat. En frukost, lite samtal, undan städning och packa bilen.
Hittade en ny passagerare, vi snodde med oss Geiri till Ume. Så det kom slutet som det alltid gör, vi vinkade hejdå till alla och gav oss av hemmåt igen.
Nu väntar vi på nästa event, Höstdans i Uma, det är några dagar dit.
Så ett stort tack till er alla som gjort även detta event till en magisk plats, de som anordnade, de som deltog, de som kom förbi på dagen, ingen nämnd och ingen glömd.
Sláinte mina vänner
