Vi tittade lite på olika event som vi ville åka på: Kron, Knäcke, 30 år’s, Frostheim’s Medeltidsdagar. Men det skulle bli långt och rätt dyrt. Kron var först, det var också det som stod närmast att falla bort. En lång resa, bara en helg, sa jag att det är en lång resa….
Om vi skulle flyga, så skulle det kunde ta 13 timmar plus en hyrbil/eller hämtning. Om vi skulle köra, så skulle det ta 24 timmar utan sömn, och ett däckbyte. Tåg skulle kräva ett bankrån, (och de har ändå inga pengar längre) och en rätt lång restid. Det är inte billigt att åka tåg. Sen kommer det till att man i två fall, flyg och tåg, behöver beräkna vad man ska ta med sig.
Så… vi stannade hemma.
Nä, vi packade bilen, körde igenom natten ner till min syster i Vadstena. Där sov vi ut. Vi hade tänkt byta däck där… men snö satte stopp för det. Det ska inte snöa i Östergötland i slutet av mars, det är Norra Sveriges jobb. De ska inte komma och ta vårt jobb… Hashtag kränkt.
Så vi startade då vår nästa etapp. Mot Danmark, där vi stannade och bytte däck, och sedan sov ett par timmar. (Danmark är platt, och platt)
Vår resa mot Kron fortsatte, in mot Tyska gränsen, beväpnade vakter, taggtråd, stora hundar.. inte direkt. Gränsövergången existerade inte. Känns rätt okej.
Väl i Tyskland så hittar vi de tyska motorvägarna. Där det går fort, eller står helt still. Kareina var kartläsare, hon var väldigt noga med, ta inte fel avfart, vi kommer aldrig att hitta tillbaka igen.
Så vi tog inte fel avfart, vi hade inte direkt tid till det. Vilket var lite synd, vid sidan om vägen, så stod stora skyltar med förslag på sevärdheter. Slott, djurparker, pansarmuseum… (jag var så nära att svänga av där.) Och en massa andra grejer.
När vi hade 40 km kvar, så meddelande vår färdvisare /gps att vi bara hade 65 min kvar…
40 km, motorväg över en timma bort… den hade så rätt.
Men vi kom fram.
Så i rätt ordning nu: Toalett, trolla in, krama Maggie, hitta vår krach space, (som förövrigt var AWSOM). Bära in våra saker, byta kläder, hälla upp en öl, låta kvällen hända.
Vi hittade en soffa med trevligt folk, och stannade där tills all energi var slut. Sedan sov vi i underbara nio timmar.
Dagen för torneringen var här.
Frukost, en stabil sådan: kaffe, och kokt ägg.
Rusta på, fixa stötspetsarna, och hitta någon att värma upp emot.
Vi var 14 deltagare, från tidigare kungar, blivande kungar och drottningar, och några som mest ville se hur de står sig när de leker på den här nivån.
Torneringen startade med intåg och en presentation, vanligtvis en ”boast” av någon sort.
Kareina hade gjort vår.
[Saxat]
“I, Kareina Talventytär, Viscountess of Oertha by right of Inspiration, bring to the field of honour today my might and prowess:
I have been recognised by the Crown of the West with right to bear a wreath of laurel for my skill with needle and thread. I have been honoured by the Crown of Drachenwald with feathers of Panache for the love and enthusiasm with which I enhance the Kingdom with my contributions to the bardic arts, dance, and acrobatics.
With these gresat skills, and by entering the tournament today, I shall change the course of history, for, in every round of the day’s the list I will change by plus or minus one the total count of victories for all of our dear friends who contest for the right win the Crown of Drachenwald for the one whose favour we bear.
I am inspired today by my love, Keldor of Skellitta, a smith of renown, who enhances the beauty and the sharpness of Kingdom with the blades he forges, and whose skill in the kitchen has noruished the Kingdom. His presence in Drachenwald strengthens the Kingdom, not only through his own skills at arms, which are formidable indeed, but also because he has helped to grow the Kingdom’s armies by crafting armour for so many people. He has been teaching fighters in the North for so many years that more than one of Drachenwald’s Kings has gained their skill, in part, from the wisdom Keldor has shared.
Therefore, with your Majesties permission, we would like to fight for one another in your tournament.”
Och det fick vi.
(De finns att läsa på Drachenwalds FB sida, under tråden boast, de är helt klart värt att läsa)
Så torneringen startade, jag var först ut. Och lyckades vinna min första. (Man kan antagligen se hela torneringen på Krake’s Youtube kanal)
Torneringen rullar på, någon vinst här och där, någon förlust.
En riktigt rolig tornering, ren och jämn nivå. Bra genomförd.
Jag fick en ros för att jag var en inspiration, (är rätt stolt över den)
Vi såg rätt snabbt att det skulle stå mellan fyra fem fajters.
Och mycket riktigt, inför semifinalerna så behövde Jon och Ælric of Battle göra upp om sista platsen.
De hade en lång fajt… väldigt lång. Det var rätt tydligt att de tränat emot varandra, och vem som skulle ta det, hade mest med lite tur och dagsform att göra. De hade bäst av tre, och det slutade med att Ælric tog sista platsen.
Där upptäckte jag att det måste ha räknat konstigt, jag var ju inte med i nästa omgång… väldigt underligt… Men det gav möjligheten att titta på sista omgången utan störande avbrott.
När semifinalerna satte igång så stod det rätt klart att det skulle stå mellan Sven och William.
Och mycket riktigt de gick till final. Sven, lite mer vida cirkulär i rörelserna, William en av de mest tekniska fajters som finns. Båda väldigt roliga att se fajtas. Så det blev en fantastisk rolig final att se.
Som ni vet nu, Sven bara Sven gick segrande ur den sista striden. Så Sven kastade hjälm, svärd och pinne, och kysste sin inspiration, Siobhan, som hade tårar i ögonen av stolthet över deras prestation. Så Drachenwald’s troner är säkra än en gång , och stannar i Löghammar’s förvar.
Med dessa saker ur vägen, så startar möjligheten att få möta några väldigt kompetenta fajters. Så jag stannade och körde ett gäng pickups. Det var precis hur kul som helst.
På väg därifrån så fick jag se hur Nene fick en första lektion i hur man slår av Jon. Senare så fick Nene en bit rotting av Adam, det var helt klart en uppskattad gåva. (Nene, och hennes pojkvän är ett rätt nytt par som hittat hit till föreningen. Ser fram emot att få se dem igen)
Det hände även en massa andra saker.
Bågskytte, har inte en susning om hur det gick. Men de hade säkert hysteriskt kul. Mitt antagande för det ligger helt på grunden att bågskytte är hysteriskt kul. De kastade även yxa, samma sak som gäller bågskytte gäller även där. De fäktades med stålvapen. Ni vet, en bra rolig dag helt enkelt.
Och de hade en tyst auktion. Jag vann en kinky björn:
Sen var det hov, med en massa saker. Folk som inte varit på ett Drachenwalds hov blev framkallade, och fick presenter. Det kröntes arvingar till tronen. Och massa folk som verkligen förtjänar uppmärksamhet fick det.
Sedan följde festen. Estrid Baronessa Nordmark hade hand om serveringen, och var skulle vi vara om inte bland serveringspersonalen. Vi fick fina blomsterkransar, jag och Kareina fick högbordet.
En enkel uppgift, som jag tror vi fixade.
Estrid hade sett till så all personal fick sitta tillsammans, det var ett riktigt bra drag. Kommer att stjäla det till nästa fest vi har.
Erich Hane hade hand om köket, så maten var lysande.
Under dagen så hade ett svärd passerat runt i rummet. Jon hade fått känna på det, och alla berättade hur bra det var. Det hade kommit dit från staterna, med Mícheál. Jon erbjöd sig att hjälpa Mícheál att göra ett bra fodral till det. Kronorna fick se det vackra svärdet, ja alla prisade den tur Mícheál haft som fått tag i det. Alla frågade Jon om han sett svärdet… Så småningom, så avslöjade Ellisif att hon köpt svärdet till Jon, och att det var hans svärd. Jon försökte hålla tillbaka tårarna, det gick inte.
Senare kunde vi se Jon diska, med ett svärd, han kunde göra allt med ett svärd, sen på natten så somnade Jon med sitt nya svärd, medan han kramade det.
Men tillbaka till sista rätten.
Vi släpade ut sista rätten (efterrätten) till ett annat hus, och festen flyttade ut (Inklusive Jon och hans svärd) den fortsatte med spel och dobbel. Kung Krake utökade sina skatter. (Han lärde folk hur man rullade tärning.)
Jag och Hane gjorde ett tappert försök att dricka upp all öl på sajten… vi lyckades inte. Men vi stängde festen. Får jag höra klacken??? Nordmark Nordmark Nordmark…
Efter tre timmars sömn, så var det dags att packa ihop, och städa vårt område. Sedan gick vi runt, tog ett foto eller två. Kramade folk, lovade att ses igen. (Det är en rätt skön känsla när man kan säga, då ses vi på Knäcke. Det blir mer definitivt så.) Och gjorde planer för att möta några ett par dagar senare.
Vi hjälpte till med lite småjobb, och sedan kramade vi några fler.
Så var det dags att lämna sajten och åka över till Jon och Ellisif. Efter en kort tur på motorvägen, 45 min eller så. Så kom vi fram till ett fantastiskt hus. Det har en tunnel till en bunker… precis vad varje hus bör ha. Vi fick ett eget rum på bottenvåningen, sedan hade vi ett par fantastiska dagar.
Första efter eventet bestod i att vila, läsa, vila, prata lite, dricka te. Bara vara, inget krav på att underhålla eller bli underhållen. Vi kände oss som en del av familjen.
Dag två efter eventet, dags för träning och utflykt.
Vi åkte till tre slott/borgar. Första var Frankenstein Castle, namnet räcker. En försvarsanläggning från 1100 talet.
De två nästa slotten/borgarna är båda förknippade med Fredrik Barbarossa, Tysk Roms kejsare, med erfarenhet från andra korståget, och död under det tredje. Helt ogrundade källor placerades han i en vintunna med rödvin inför hemfärden.
Senare samme eftermiddag så hade vi en träning hemma hos Duke Edric. Kareina frågade mig hur många kommer? Mitt svar, jag, Jon och Edric, sen så möjligen du. Om du har tänkt slåss.
Vi blev 10,5. Tio i rustning och en som tränade på pellen. Vi körde på tills det var för mörk att faktiskt se. Kvällen tillbringades med samtal.
Dag tre efter eventet.
Dags att åka norrut. Kramade om Ellisif (Libby) och Elisabeth, som också skulle hem, Libby körde henne till tåget. Väntade till Jon kom hem på lunch, kramade om han, och så var vi på väg.
Vi tittade in på zoom, och surrade med Maggie och co. Ja jag surrade, tittade på vägen istället. (Kändes som en bra plan att undvika diket.)(Jag tycker om en bra plan.)(Den behöver dock inte vara helt igenom tänkt, så länge den är kul.)
Underbart väder och utsikt, södra Tyskland är sjukt vackert och har slott överallt. Det blev en lång dag av utsikt, tanka, högläsning och samtal.
Sent på kvällen så kommer vi till Danmark. Där tar vi och sover i fyra timmar.
Vaknar upp mitt i natten, typ vid tre… tar en kort promenad i natten, hittar en slalombacke… i Danmark… och en klätterskog. Så klockan 03,nånting nånting, så klättrar Kareina omkring bland ekarna (tror att det finns något släktskap med ekorrar, eller dryader) med linor mellan träden. Jag nöjde mig med att lysa upp vägarna mellan träden. Där stannade vi tills lyset varnade för att det skulle ta slut. Vi gick tillbaka i månskenet, med mer energi än vi haft när vi gick ut.
Resan fortsätter, in i Attemark, där vi möts av snö. Vi passar på att uppsöka ett gäng runstenar och ett till slott på vägen upp mot Vadstena, där vi stannade och satte på vinterdäck och sov för natten.
Sista dagen.
Slott, köra, slott, glass, köra, utsikt, köra, loppis, köra, surra med bror, köra, titta på berg, köra, tappa halvljuset, köra, lämna av saker, köra, hemma. Krama katter, sova.
Ungefär så här var resan. 2 500 km söderut för att få nöjet att servera ett högbord.
Var det värt det? Svar ja. Så har ni möjlighet att göra en liknande tur, gör det. Om inte, så hoppas jag att denna lilla inblick i en sådan resa kan vara till något nöja.
Vid pennan, den ödmjukaste av alla, Keldor er berättare.
