En mulen morgon i tidigt oktober så lämnade jag ett Frostheim för att åka ner till sydliga nejder, typ… ja vi åkte till Uma.
Det var jag, era ögon och öron på plats, den inbäddade berättaren Keldor, med Kariena och vi plockade upp Virja och Petronilla i Reengarda. Sedan fortsatte vår resa, helt utan glass, fast med popcorn. Vi kom fram till platsen för helgens event. Hittade en plats att lägga våra saker, bädda iordning och snabbt byta till mer ändamålsenliga kläder.
Sedan var det dags att träffa lite folk, med något gott i glaset så gav vi oss ut och återupptog gamla och nya bekantskaper. Ikväll så var det vila och samla kraft till morgondagens stora utmaningar. För imorgon ska vi dansa.
Vaknade av att någon fått tag på ett näverhorn och blåste revelj… Så utvilad som en beväring under gröntjänst så kröp jag till frukosten.
Den hade förövrigt redan varit igång en timme eller så. Där satt pigga och glada människor, som samtalade och hantverkande (det är alltid något som behöver en extra söm eller två).
En drottning med medföljande furstinna förklarade att de visst kunde och hade all rätt att ta sin egen frukost, det var visst någon gammal regel de åberopade. Deras uppvaktning såg väldigt förvirrade ut. Men de fanns sig efter en stund, och tog sig sin egen frukost.
Nu la det sig en spänd förväntan i rummet. Dansmästarinnorna började plocka med sina papper, och ställa iordning de “små musikerna”. Snart skulle klasserna starta.
Någon börjar snurra lite på plats. Några kryper ner bakom borden för att komma ur vägen för flygande dansare. Någon (läs: undertecknad) passar på att sträcka ut några stela muskler.
Och så startade det. (Har inte en blekaste aning om vad danserna heter, eller i vilken ordning de kom. Så jag kommer att hitta på helt på egen hand. Alla sammanträffande med verkligheten är en ren slump.)
Vi startade med en dans där vi vävde invecklade mönster, fötterna gick i graciösa turer, och det var magiskt vackert. (Jag kan vara partisk.) Sen så följde några olika branle, med flört, knäppande fingrar, klappande händer, kast med liten flicka, spark åt höger, spark åt vänster, sidosteg, arming, siding, hopp och skutt. Det var roligt, och pulsen gick upp.
Sedan så hade vi dans på led. Perfekta danser för att tjuva en plats. Dansmästarinnan sa Nej, FY… detta kan du få göra under balen ikväll.
Sedan kom en dans som vi kallade för kaosdansen. Den var nog en av de roligaste jag testat på:
Dubbelt sidsteg vänster, dubbelt sidsteg höger, dubbelt sidsteg höger, dubbelt sidsteg vänster. Allt i ring. Vänd dig mot din partner. Herrarna går, damerna står. Gå åt vänster, spana in vad som finns på dansgolvet, sicksacka förbi fyra personer, vänd åter runt de du redan passerat. Passera förbi din partner och gör siding med nästa person.
Sedan är det damerna som gör samma sak.
Sedan går alla, åt var sitt håll. Hela hallen rör sig, vänder om och kommer till din plats. Sedan börjar tur två. Fast med färre personer att runda.
Så, med jämna mellanrum ser man förvirrade dansare som skrattar hysteriskt. Vid ett tillfälle så ser man hur 80% av dansarna är i en klunga och försöker hitta till den de ska runda. När vi hör mästarinnan ropa till era platser.
Och helt magiskt så flyter dansen rätt igen. Vid ett annat tillfälle så kommer vi alla tillbaka till våra platser. Min partner som jag ska möta upp med en arming, finns inte på plats. Alla dansar, ja nästan… jag och furstinnan på andra sidan golvet, står och letar efter sin partner också. Våra blickar möts och vi brister ut i skratt. Och dansen fortsätter. Detta var en av de roligaste danser jag testat på.
Där någonstans så blev det lunch. Så dansarna lämnade golvet och gick till de andra som vilat runt borden. Maten var en väldigt god grön ärtsoppa med kvarg i. Ja och bröd så klart.
Där fick kronornas uppvaktning äntligen lite jobb. De hoppade upp av glädje, och sprang, då de bara gjorde allt de kunde, för att vara till lags. Och kronorna log, då de såg att detta var gott.
Under lunchen så började det också ställas ut saker i en konst- och vetenskapsutställning. Det var broderier, brickvävda band, nålbindningar, smide, målade kistor, (både med och utan att konstnären viste om det) (…men Agnes Odygd’s målade kista förtjänade att få visas upp) mjöd (två sorter) dockor… med kläder. Det var ett halv tjog med saker, så jag kommer att bomma något. Oavsett så visar det att det finns fortfarande konstnärer och hantverkande medlemmar i vår förening.
Sedan kom nästa omgång med danser att lära sig. Det var danser med för par, för enskilda, för tre, för fyra och med bensprattel. Allt i svårighetsgrad från glad hundvalp till ninja. Vi fortsatte att träna in på eftermiddagen.
Efter det att vi flyttat lite på eftermiddag fikat, för att dansa lite till, så tog vi en paus. Fika, och ladda inför kvällen.
En snabb dusch och nya rena fina kläder. Lite gott att dricka, och trevligt sällskap. Lite mer pynt i lokalen, och vi började duka upp för kvällens första bankett. Japp ni hörde rätt. Det skulle bli inte en, utan två banketter.
In kommer hösten i färgglada kläder och mask, förklarar att nu är det dags att njuta av frukterna och den feta maten. Och det gjorde vi.
Det började med en klassiker. Trull i buljong. Jag åt två. Så där i efterhand så vet jag inte om det var det klokaste jag gjort. Men de var så goda. (Var och var, jag tog hem några efter eventet, ska nog ta en ikväll.)
Hovdamerna fick nu en sträng order att sitta still, de hade just låtit Countess Anna sköta all servering. Vi hade en Countess som muttrande serverade, helt underbart att se. Samtidigt som vi hade två rodnande hovdamer dom försökte få rätt mat till sig. Anna är en pärla, och hon bjuder alltid på sig.
Banketten fortsatte. Jag smakade inte allt, där och då. Men har nog hunnit testa det mesta av maten nu efteråt. En av special maten som jag lyckades få en bit av, var en kvargpaj. Den var helt fantastiskt god.
Vi skålade för allt från kungapar, till Drachenwald till vänsterhänta furstar och baroner till furstinnor som jag inte har en aning om hon är vänster eller högerhänt. (Är ganska säker på att hon har båda händerna kvar.) Till Nordmark och till drömmen.
Sedan blev det ett litet uppehåll. Vi närmade oss ett hov.
Hovdamer, härolder och beväpnade vakter, ja och givetvis en drottning och en furstinna. De kom in med pompa och ståt. Sen så delades det ut beröm, både till de som jobbat och slavat under Drakes skarpa blick i köket, till en väldigt välförtjänt AoA till Umas dansmästarinna.
Det kom en liten fin pik också. De kallade upp en orden. Just denna var för tjänst, de bad de se sig omkring, och fundera över om det inte fanns folk som kanske skulle sitta där med dem, istället för att vara vid bordet. Så andemeningen var väldigt tydlig: rekommendera.
Sen så kallade de upp alla dom ställt ut saker i utställningen. Det var dags att ge ut gåvor. Allt efter deras hantverk. Gerdis fick en trådskyttel för brickvävning. Kareina tittade på den och tänkte, en sån vill jag skaffa. Sen så fick hon en också. Det delades ut pärlor. Jag fick vax, man behöver alltid vax.
Hovet fortsatte, Nordmarks härold förklarade hur det fungerade i köket. Efter en lång utvikning som började visa på att Drake kanske är en drake som samlar… så fick de tyst på härolden.
Det påannonserades om Norskensfesten i Frostheim, det sjöngs en sång. Och så ropades det en hel massa. Ett fantastiskt hov. Kan rekommendera att gå på ett. Men det tog slut, som hov brukar göra.
Och sen så öppnades balen. Nu så skulle vi dansa eller dö. Eller vi skulle i alla fall försöka att dansa. Vi som tränat på dagen hade ett försprång, inte stort, men det fanns i alla fall. Vi dansade kaosdansen, många gånger. Tillslut stod drottningen varm och glad, med ett leende som visade på så mycket lycka, att iallafall jag blir glad av blotta tanken på det. Att nu så är drottning varm. Klä av mig. Och hovdamerna tog genast av henne det yttre lagret på armarna. Samtidigt stod nordmarks härold och fru Petronilla och försökte få in sval luft under klänningarna vid det öppna fönstret. Jag såg inget opassande och jag kommer att hålla fast vid min historia…
Dansen fortsatte. Vi dansade Hole in the Wall, med hajar som cirkulerade runt paren. När vi tillslut gav upp dansandet, så var vi alla varma och skrattade högt av ren glädje.
Nu var det dags för den andra banketten. Det blev mer mat. Även om mitt minne om just maten är lite luddigt just nu. Så, minns jag fruktbålen. Både den för de som vill minnas och den andra. Bästa minnet jag har under andra banketten ör av Nordmarks heders ren, Sven. Dom var på plats. Han dök upp på drottningen stol, och försökte tömma handspriten. Den renen är inte att lita på. Så furstinnan meddelande att uppdraget att ta hand om Sven är ett svårt men viktigt jobb. Hon hade själv hjälpt Fardäng med samma uppdrag, (det visade sig att inlåst i ett barskåp så försökte Sven inte ens rymma.) Så skulle de vilja tala med renväktaren. Han var dock inte på plats. Så samtalet skulle tas när så är mer lämpligt… (Det lät dom om kedjor kunde vara inblandat, och möjligen renskav.)
Samtal och sång började höras i salen. Om man sitter vid ett bord där Dis, Gerdis och Kareina sitter, så är det en sak man kan vara säker på, det kommer att vara sång. Och sången tog vid, det sjöngs in i det sista. När de fyra sista gav upp för natten, så var det när en sång tog slut. Och där tog nattens tystnad vid. Det är sängdags.
Gryningen kom, och allt var tyst. Efter en stund så började det röra sig under täcken och filtar. Köket ställde ut en massiv frukost, bestående av allt…. med plusmeny. När vi nu ätit, så startade en väloljad maskin igång. Ihop plock av personliga saker. Packning av bilar. Kort paus för att vinka farväl till de första som måste åka. Sen startade städning, följt av ett farväl, fortsatt städning, kaffe fika, städ. Och helt magisk så är lokalen i princip färdig. Vi går ett extra varv och säger hejdå till de som är kvar. Fyller en säck med mat och ger oss av hemåt igen.
Så här gick det till i Uma på hösdansen i slutet av pestens tid.
Vid pennan er sagoberättare Keldor.
För drömmen, Sláinte mina vänner. 🍻
