Så hur börjar man detta då?
Ja, man kan börja från slutet. (Jag sitter i en liten blå soffa och skriver på min telefon) —Nää, det blir ingen bra historia.
Från mitten då? (Gerdis, utklädd till en svart svan, som beklagar sig över att hon blir grillad på ett spett…)
Känns lite som att det skulle kräva en extra förklaring. Som hur en svan kan sjunga när den grillas, jag antar att den borde ha vissa bekymmer med det, ja sjunga alltså.. med tanke på att svanen var uppträdd på ett spett…
Men…
Jag tror att jag börjar från början. Så, varde det ljus… —Nä, det var nog en annan saga.
Vi startar för ett år sedan.
Då skulle det hållas en Norrskensfest, med bardtävling för att utse en ny Norrskensbard, (Norrskensbarden har som jobb att underhålla på event i norra Nordmark). Den festen blev typ inställd, eller den blev digital. Vi hade det eventet över nätet, (om ni vill se hur det gick då, så finns berättelsen i Frostheim’s arkiv.)
Fast det utsågs ingen ny bard ifjol, det blev mer av en testrunda. När den blev “inställd ” så laddade Kareina om för det ska bara bli en “riktig” fest. Och efter en del förberedelser, och lite nytänkande så började festen ta form.
När tävlingen Norrskensbarden hålls, så håller man banketten under dagen. Så maten sprids ut från morgon till kväll. Och i år så testades en ny grej, ett köksteam/kock tar var sin rätt. Tanken är att ingen ska bli fast i köket hela festen.
Jag och Kareina tog frukost och första rätten. Ärevördige herr Erik Knutsson Drake (Uma) tog andra. Herr Villiam Jonglören och hans gycklargrupp, Phire, tog tredje. Fru Petronilla Karlsdotter (Reengarda) tog fjärde. Fru Ragnhild Jägerhorn (Frostheim) tog femte och sista. Och man har tävlingen mellan rätterna. Så nu förstår ni lite om upplägget.
Över till vad som faktiskt hände. (Och jag tänker skippa allt som har med tråkigt arbete före festen, för det gjordes massor av jobb innan festen.)
Vi åkte ut till festlokalen på fredagen mitt på dagen. Och bar in en massa mat, baner, sköldar, och diverse annat. En snabb koll in i köket. In med maten.
Vi var först, (vilken överraskning, med tanke på att vi var de som låste upp.) så vi hade alltså första val av sovplats. (Ni minns när allt toapapper tog slut i början av pandemin. Vi hittade den nu… Ville bygga en borg av allt papper, men fick inte. Det var något om att om det skulle rasa, och vi dog under rasmassorna, så skulle det vara riktigt pinsamt. Var tvungen att hålla med om det.)
Kareina började sen fixa allt på plats i köket. Och starta med kvällens mat. En grönsakssoppa med Jokkmokks korv vid sidan. Jag fixade det viktigaste, kaffet.
Sen startade jag med lokalen, hade en liten dröm om att få lokalen helt färdig och smyckad till dess våra gäster skulle anlända. Och måste nog säga att jag lyckades hyfsat. Men det började trilla in lite folk.
Och tanken med en smyckad lokal fungerade, nästa och nästa och nästa kom. De tog över och baner sattes upp, lokalen fick ett varmt välkomnande ljus av facklor, ja elektroniska, men ändå…
Det var då jag hörde någon ropa mitt namn i hallen. Vänder mig om och ser en leende Haakon, tillbaka igen efter tio år. Att få träffa en gammal vän igen, bara det gjorde mitt event till ett bra event. Vi tillbringade kvällen med att ta igen tio förlorade år…
Det blev samtal om gamla minnen, gamla upptåg, gammal whisky. Mer och mer folk strömmar till, och jag får bryta mina samtal om gamla minnen och göra mitt andra jobb: Försöka kryssa av alla, och tvinga av dem ett ord på en lapp. Fina ord som flaggstångsknopp… Dessa ord ska senare användas i bardtävlingen.
Ännu en gammal vän dyker upp, Geiri. Så vår lilla grupp i hörnet fortsätter vår kväll. Från andra håll i salen hörs lite sång. Lite musik, och sorlet av vänner som inte sett varandra under en längre tid. Min kväll avslutas med en omgång yoga. Vi är en liten grupp som till de andras förnöjelse försöker följa Kareinas föredöme. Det går sådär….
Sen går jag och lägger mig, vi har frukosten och lunchen att fixa imorgon bitti. Vi somnar till en blandning av snarkande människor och ljudet av de sista tappra som sitter uppe och skapar nya historier.
Vaknar tidigt. Vi har en lång dag framför oss. Frukosten börjar kl 07.00 en timma senare kommer sir Krake att hålla en lektion i fotarbete. Vi får ut något som liknar en frukost, och bakar bröd till banketten. Fixar tilltugg, skär ost i tärningar, tar fram den torkade renen… nä det är inte Sven… vad tror ni om oss egentligen… du… du behöver inte berätta.
Samtidigt så startar dagens första torneringen NoN 500, och eftersom jag nu var i köket och lagade mat, så var det massa kämpar som vågade ställa upp. Ja och vår kung lyckades ta ännu en seger, eller snarare 25, för det är vad som krävs för att vinna.
Över till köket.
Ja en massa mat fixades fram, mest pga. att en massa frivilliga hoppar in i köket med knivar i högsta hugg, de kan ha varit där för att försöka plundra köket. Men när man kastar fram en massa morötter, så tar reflexerna över… så de skalar dem och skär upp de i lämpliga stavar.
De tunga kämparna börjar trilla in, samtidigt som fäktarna tar över planen. De ska visst spela enhörningsbingo… med svärd… i mitt huvud så går det till så att man (censur) och så (censur) trä upp på (censur). Vrid den åt höger och (censur). Jag tror att det borde gå till så. Men om ni vill veta, så vet jag att Furst Fardäng vet, och gärna berättar vad de gjorde mot den stackars enhörningen…
De verkade ha väldigt kul i alla fall.
Men nu var det dags att sätta sig till bords. Första rätten hade dukats upp, borden var fulla av diverse plockmat, allt från nötter och humus till revbensspjäll och torkad ren. Nä det var inte Sven, jag har ju redan sagt det, det var en annan ren, Hugo tror jag. Ja, nybakt bröd, och nygjort smör.
Apropå smör…. om någon undrar, så kan jag berätta att om man nu gör smör från grädde i en matberedare… så går det väldigt mycket fortare med någon sorts redskap monterat, mycket fortare än utan, jag lovar… bara som tips.
Men över till det viktiga, orsaken vi alla är på plats, barderna ska börja sin kamp. De har haft tid att träna, att sy rekvisita. Ja de har haft tid, att göra en rackarns massa dumheter, som att starta krig, även om det är över nu.
Först ut var Kareina, som framförde en historisk bit, flygandes.
Sen kom Gerdis utklädd till en svart svan, som beklagade sig över att hon blev grillad, sotad och uppäten. Möjligen inte i den ordningen… Också en historisk bit, ja hela första omgången är stycken från historien. Vi fick höra om någon bekant till Gunnar. Tror att det är den Gunnar, ja ni vet… med spjutyxan. Vi fick höra en pjäs, med massa olika roller, fast bara en skådespelare, Fru FridR. Och Herr Kjartan av Frostheim som spelade en låt, givetvis en gammal gammal låt. (Bara så ni vet, de kom inte helt i den här ordningen.) Efter det så var det dags att rösta.
Och det var dags för rätt två.
Drake bjöd på ett gammalt recept på pasta med ost och pepparkakskryddor. I stor mängd, ingen skulle behöva vara hungrig efter den rätten. Där ungefär smet jag in i köket och hjälpte Phire att fixa tredje rätten. Eller snarare jag fixade en del av specialmaten, Gycklargruppen Phire fixade resten med bravur. Det var köttpajer, grönsakspajer, och ärtor (saffran som hade planerats till ärtorna kom lite vilse och hamnade i grönsakspajer, som blev väldigt mycket bättre) och jag gjorde en blandsvamp paj.
Så sorgligt nog så missade jag omgång två i bardtävlingen. Men jag tror att de hade en hård kamp.
Och det kan ha varit en dragkamp… eller bra kamp. En kamp var det i alla fall.
Här så blev det en liten paus, så bågskyttarna tog tillfället iakt att köra en tävling i duellskytte. Duell i solnedgången…. den ni.
Ganska så precis då så kom även vår tredje kock till platsen. Jag glömde nog berätta det. Jag sa att vi hade olika köksansvarig för de olika rätterna, jag nämnde nog inte att en av dem tappade sin skjuts till eventet. De skulle samåka, de bor några mil ifrån varandra och den längst ifrån var den med bil. Tyvärr så blev bilägaren sjuk. Och vår tappra kock blev av med sin skjuts. Så vi fick meddelandet, på fredag kväll, ungefär när alla som behövde kör förbi vår kock redan passerat. Men tack vare en, (Lady Ermina Mirabelle) så löste det sig på lördag morgon. Och vår kock kom fram i tid för att fixa sin rätt.
När nu bågskyttarna tagit sig in, och eldgycklarna och undertecknad fått ut vår mat, så lämnade vi köket åt nästa kock. Fru Petronilla tog över stafetten i köket.
Efter detta, så blev det dags för lite glans i salen. Det är dags för hov. Det kungliga (och furstligia och Baronilga) hovet.
Det blev ett långt och stämningsfullt hov. Några höjdpunkter var.
Ja, vi hade en tvist som löstes. Mycket upprört prat, innan furste Fardäng den första kunde lösa problemet, kungen släppte snabbt den heta potatisen i hans knä. Allt löstes på bästa sätt och inget inbördeskrig startades.
Sen så uppmärksammades folk som gjort bra saker.
Tex så fick dotter till Fru Fridha Eriksdotter och Herr Eldgrim den Talföre sin AoA, så nu är hon Fru Iódís Gandr.
Därefter började vår älskade furste visa vissa tecken på förvirring, ja rent så illa att hans härold tog på sig extra skydd innan han var beredd att läsa upp furstens förvirrade budskap. Något om vad som är en plätt eller en pannkaka. Förstår verkligen inte hur han kan missa detta. Plättar steker man, pannkakor gräddas. Så enkelt, men nej, det kom något förvirrat dravel. Ja jag ska bespara er och skydda vår furste från hans egna förvirring. Det är det enda rätta att göra.
Sedan tog kungen över.
Vi fick veta att han nu talade med vår älskade drottnings röst. Sen började härolden att tala.
Vi fick en lång berättelse om The Queen’s Order of Courtesy. Det är en sådan historia som framkallar känslor. Så vi hade en kung som tårarna rann på. Vi hade en närvarande, Jarl Peregrine som faktiskt är med i orden, som tårarna rann på. Vi hade en härold som behövde ta extra andetag för att inte rösten skulle spricka. Oja, om ni undrar, det var rätt många blöta ögon i salen. När berättelsen var slut, så kallades Herr OrmR Grimsson fram. Och togs upp i denne rätt exklusiva orden. Det rann lite mer tårar där. Och med detta så tog ett långt och underhållande hov, som hade det mesta slut.
Det följdes av en kort paus på trettio minuter.
Sen så serverades Fru Petronillas rätt. Köttrullar och grönsaker. Följt av omgångens fria val.
Gathering and Reunions. Där våra barder får framföra ett eget stycke som går i årets tema. Kareina hade en sång som framfördes som ett poem. Kjartan hade en sång, som han försökte få oss att sjunga med i. Sen så blev det ytterligare poem och sånger. Inte en enda duell i dans, eller sten sax påse.
Efter ännu en omröstning av folket kom sista rätten in. Kakor i stora lass. Och med kakorna så fick även våra tappra barder en liten utmaning. Tre ord i en hatt. De får dra tre ord, de får femton ynka minuter. Och på den tiden ska de göra en sång, eller ett poem, eller kanske en saga. Och som vanligt så fixade de det. De är faktiskt väldigt duktiga. Vad som fastnade hårdast hos mig. Det var Drotin Þórólfr Blót-Úlfsson… han sjöng. Och vi överlevde utan skador, även fönstren höll, och ingen grädde surnade. Han har plötsligt visat att nästa år så kan han sjunga sig igenom hela tävlingen. Efter att chocken släppt och vi återhämtat oss, så kom sista omröstningen.
Följt av en sammanräkning av resultatet… Vinnare, för tredje gången, the Honorable Lady Gerdis från Bure. Hon är helt omutlig som bard. Så hon fick framföra ytterligare en sång. Och vi vet vem som bär manteln ännu en gång. Därmed fick den gammal Norrskensbard, Wilhelm Marsson, lämna från sig manteln till en värdig efterträdare. Få se om hon denna gång hinner brodera in sitt namn i manteln. Jag kan ta upp vad i den frågan…
Där tog Phire över, de bjöd på en underbar eldshow, de hade saker dom brann fantastiskt bra. De hade även en som höll koll på publiken… med en liten yxa… Publiken höll sig på plats. Inte en enda lämnade. Eld är alltid +1 men denna gången var det +5. Se bilden så förstå ni:
Sen kom kvällen. Vi hade nu varit i full fart sedan tidig morgon. Och det märktes i salen. Folk samlade sig i mindre grupper. Några gick och la sig. Andra påbörjade sina hemresor. Jag önskade folk en trevlig kväll, och la mig att sova. Somnade till ett mjukt sorl av nöjda röster i hallen.
Söndag morgon. Frukost. Snabbt fixat. Det fanns rester.
Sen startade en fantastisk maskin igång. Folk bara plockade bort, och hallen städade sig själv…. typ. Ja med en massa hjälp då. Det gick väldigt fort och kändes rätt lätt. Med korta avbrott av folk som behövde lämna och åka hem. Vi lovade att ses igen. Som vi brukar göra. Och precis här kommer jag att sluta den här historien.
Det var ungefär så här som Norrskensfesten gick till.
Vid pennan eran sagoberättare Keldor.
