Allt började för ca tre år sedan.
Under månens sken så möttes två grävlingar, de hade en bra natt.
Den våren så föddes en ny kull grävlingar, en av dem kan vi kalla för Kalle.
Kalle hade ett rätt bra liv, och hyfsat okänt för oss, tills Kalle promenerade in i en fälla.
Där på morgonen sov han, och var rätt mätt, och så tog Kalles liv slut.
Senare samma dag så fick jag ett samtal.
”Har en grävling, ska du ta den?”
Och eftersom jag inte tycker om att de dör till ingen nytta, så sa jag ja.
Grävlingen kom hem, skinnet kom av, fettet togs till vara. Och en liten detalj till… en Oosik.
Vi hoppar framåt, säkert några timmar.
Kareina ser att de håller en mässa i Göteborg, en geologi mässa. Så givetvis så anmäler Kareina sitt intresse för att föreläsa.
Nu hoppar vi framåt.
Vintern har kommit.
Kareina jobbar med sin avhandling, jag roar mig med en del hantverk.
Kareina får veta att hon får en föreläsningsplats.
Och börjar prata om att åka till kröningen.
Mitt intresse är rätt svalt, det är en lång och rätt dyr resa.
När Kareina kommer in och säger att hon vill dit, och tänker boka flyg, ska du med, jag betalar?
Efter frågan, är du riktigt säker, så sa jag självklart.
Resan ner började helt värdelöst, vi sov hos min far, där vi lämnat katterna.
På morgonen så frågade jag, ”har du ditt pass?” Ett negativt svar, och ett osäkert Europa gör att vi skyndar oss hem.
Pass och full fart mot flyget.
Vi rusar in på flygplatsen, planet står på plattan, trappen är kvar.
Då vi får veta att de har stängt påstigningen.
Planet lyfter fyra minuter före utsatt avgång medan vi sitter nerslagna i vänthallen. ”Jag är int bitter”
Jag är på väg att skippa hela idén och åka hem, krypa ner under täcket och sova tills helgen är över.
Kareina påpekar att hennes föreläsning inte är förrän nästa dag, och finns det plats på något annat flyg så.
Jag är rätt tveksam, men Kareina skaffar biljetter.
Och strax så är vi på väg.
Först till Stockholm byta av plan, och vidare till Göteborg byte till buss, och Aleydis väntar på oss, några minuter senare sitter vi i hennes kök, pratar äter och har en trevlig kväll.
Ny dag, ( ni trodde det skulle handla om kröningen…. ( vi kommer dit))
Frukost, och sen över till mässhallen.
Lämna alla grejer, och Kareina som ska jobba, jag hittar ett kafé och gör upp planer med en kompis i stan.
Promenader sedan över till kulturhistoriska museet.
Och börjar titta på allt roligt.
Efter några timmar är Kareina klar på jobbet, så vi möts upp, så jag kan visa allt roligt på museet.
Vi testar lite spel, jag krossar en dator i hnefatafl, helt klar då har de programmerat spelet för barn.
Jag gjorde ett misstag, datorn reagerade inte.
Så jag gjorde ett nytt med flit, och datorn reagerade inte.
Så…. då slaktade jag den.
Därefter så testade vi ett fyrvägs schack från Indien.
Riktigt kul.
Kareina undrade varför jag tittade på telefonen, jag sa att det var viktigt.
Fick en tveksam blick… då dök Daniel upp, en lagom överraskning.
Så vi hade en trevlig eftermiddag på museet, tills det var dags att flyga vidare.
Daniel såg till att vi kom på rätt buss. Han vidarebefordrade också en hälsning från Stigot, “sist till Tyskland är en sill” så jag är en sill… röv.
Och resan mot kröningen fortsatte.
Vi landade i München och åkte buss sista biten. Där plockade Maggie och Kytte upp oss.
Vi stannade hos Maggie den natten.
Ny dag, (nu börjar vi närma oss själva eventet… håll ut) (först ska vi bara handla)
Ja, Maggie ska åka och köpa det som behövs till festen.
Men innan dess så stannar vi till på en affär, skaffa lite snacks, öl, och Riiamat, kan bara inte riktigt komma över att de säljer snaps i impulshyllan, så en peppermintsnaps rikare.
Vidare till nationalmuseet i Nuremburg.
Där placerar vi Kareina i kaffet (hon har min tunika, som hon verkar tycka är viktigt att jobbar med), medan jag och Kytte letar upp museets medeltida samlingar.
Rustningar, svärd, kanoner, bardisarer, hillebarder, och sist men inte minst…. ett ULFBERT… Min resa är nu så bra en resa kan vara, målet är nått. Så såhär gick resan till kröningen till.
Så nu vet ni.
Oooo, ni vill höra om kröningen.
Säkert…
Okej då.
Maggie meddelande att hon är klar, och vi var på väg till sajten.
In med våra grejer, hjälpa till att få in matvarorna, trolla in, och ta våra saker till vår stuga för helgen.
Byta om och hjälpa till att sätta upp lokalen.
En snabb koll på schemat, inget utöver det vanliga skulle hända.
Så kvällen bestod för min del av att surra med gamla vänner.
Elfin var där, alltid lika kul att få träffa på.
Även lokala, ja för mig då, Valdemar, (hävdar att Gyllengran är rätt lokalt) och Erik Hane.. Hane skulle helt klart bli min totala överman, jag har ingen aning om vad han bjöd på, men jag tog beslutet att gå och lägga mig, medan jag fortfarande kan gå.
Lördag, vaknade efter en lång natts vila.
Kareina undrade om jag ville ha min nya tunika, jag blev lite förvirrad ny. Jag har ingen ny.
Hon har jobbat med en, men den var långt ifrån klar i går kväll.
Och hon berättade att de suttit och jobbat på blivande drottningens kröningsklänning. Så hur???
Men den var klar nog att ha på sig, och jag hade ett ärende på detta hov.
(Ni minns vad som skapades för tre år sedan..)
Sen så hade Stigot frågat mig om jag skulle kunna göra han och Lo en myntstans, så jag hade gjort en, den var dock inte något som lämpade sig att flyga ner med.
Så jag hade tagit med mig mynt, så det fanns något till dem.
Nu så började Svens och Siobhans sista hov.
De gav ut några utmärkelser, jag bommade allt.
Jag, Sir Jon, Jan och Björn väntade på att få bära in vår nya drottning.
Japp bära in. Ni hörde det.
Erik Hane sa något om att Stigot skulle härska med någon högre än alla, och något, som skulle gå, men ändå inte och något till.
Vårt focus just då, var. Inte tappa drottning.. Inte tappa.. inte tappa… inte tappa…
Så bar vi in vår nya drottning, föll på knä och hon tog sin plats vid Stigots sida, och allt var gott.
Siobhan upplöste oss som var i vakten, och vi tog vår plats i salen.
Så kröntes Stigot kung och Lofnheiđr drottning.
Vi hurrade.
(Så, nu har ni fått kröningen. Mer.. är ni säkra‽ Okej då)
Stigot och Lofnheiđr första åtgärd var att se till att de som ska tjäna och svär sin trohet.
Så ämbetsmän och de olika ordnarna kom fram i tur och ordning, och lovade att inte hitta på så mycket dumheter.
Sen blev det min tur.
Först dags att överlämna lite mynt, allt så de kan belöna folk med ett lämpligt minne.
Sen den mer personliga gåvan.
Oosik, ni mins den.
Det är ett litet ca 6 cm långt ben, som har något som ser ut som en liten slev på ena sidan.
Denna hade jag rengjort, polerat upp och satt en väldigt simpel dekor på.
Nu var det dags.
Käre kung, (lämna över Oosik) det är väldigt viktigt att en god kung ska höra på sitt folk, så därför har du nu fått denna fina öronslev. Allt för att göra det lätt för dig att höra bättre.
Detta är inget jag har gjort själv. Denna har tillverkats av två grävlingar, det är faktiskt själva verktyget för att tillverka nya grävlingar.
Där någonstans gick det upp för Stigot vad han höll i…
Så Stigot tog tag i mina axlar ställde mig upp och vände mig mot folket, Lofnheiđr tog tag i min andra axel, (jag förväntar att bli lagomt utkörd från hovet).
När jag hör härolden, det tar en stund, har de gett mig en writ… de har gett mig en writ. Resten av hovet har jag inget minne av, det kan ha tagit slut där, eller inte jag vet faktiskt inte.
Jag sitter på min stol och vet inte riktigt hur jag kom dit.
Hovet är i alla fall över, och jag håller på att släpa en rustning till övervåningen. För nu är det dags för lite gladvåld.
Drottningens förkämpestornering.
En ren utmaningstornering.
Jag hade fått låna en rustning av sir Jon. Aelric of Battel lånade mig sina handskar och tvåhandssvärd. Redo för hopp och lek.
Vi hade en riktigt rolig tornering, med massa utmaningar.
Lite skryt bara, jag förlorade inte en enda utmaning, så man kan helt klart säga att det gick riktigt bra, jag hade hysteriskt kul.
Oja, bytte hjälm mitt under torneringen, det visade sig att min första lånehjälm hade lyckats stämpla ett litet hål i huvudet på mig. (Så nu har jag något att skylla alla hjärnskador på….)
Ny hjälm och fajtas en stund.
Där gav jag upp, duschen kallade och ett färgglatt plåster, tyvärr fanns varken Bamseplåster eller Batmanplåster.
Rena kläder, och snart hov igen.
Där delades det ut utmärkelser till välförtjänta människor.
Två till writs gavs också ut, en till Aelric (riddare) och en till Alienor de Salignac (pelikan).
(Kort hopp, jag kan bara inte ta med allt… detta kommer att bli en hel bok.. ja en novell i alla fall. Och ingen orkar läsa allt.)
Bankett.
Än en gång så hade alla i serveringen samlats vid samma bor.
Estrid såg till att serveringen bliv färgsprakande och riktigt rolig.
Vi fick kransar av bär och ris, ja de som serverade högbordet fick änglavingar också.
Vi arbetade riktigt effektivt om jag får säga det själv. (Och det får jag, ni kan inte hindra mig, så det så.)
Maten var riktigt god.
Första rätten var något kött.
Och eftersom hälften av serveringen var vegetarianer, så offrade jag mig, och tömde alla tallrikar.
Vilket i och för sig gjorde att jag inte orkade mycket mer, men det kan jag leva med.
Jag var mätt och belåten.
Rätterna avlöste varandra.
Mellan två serveringar, så var jag uppe och pratade med vår kung och vår fantastiska drottning.
Då frågan kom, kan du härolda ett kort hov.
Ja givetvis var svaret.
Så mitt första häroldande på ett hov blev där.
Hovet var för att förklara för alla att Sven och Siobhan är awesome.
Hov avslutas.
Det blir faktiskt ett till minihov, men det bommade jag.
Vad mer då.
Det var en pjäs också, en komisk tragedi, kan bara säga att The Little White Cat with the Pink Paddy Paws överlevde… den här gången.
(Peta på mig så ska jag berätta pjäsen, jag kan inte göra den rättvisa i text)
En till pjäs spelades också upp.
Den om hur staden har en get som vapen.
(Vill ni veta hur den historien går, eller hur getadansen dansas, prata med Siobhan. )
Jag skrattade så jag grät.
Banketten tog slut, de släppte ut kökspersonalen.
Då de frivilliga köksstädarna, dansar runt salen sjungandes “festen är i köket, festen är i köket, osv”
Oja de gör detta med bar överkropp kaninöron, glasögon, mustasch och en söt kaninsvans.
Det är inte något man ser så ofta, när jag tänker efter, det var nog första gången för mig.
Samtidigt så dansas det i övre hallen.
Vid det här laget är jag rätt nöjd, helgen har varit helt fantastisk och jag börjar vilja få mig i säng. Lagomt då kommer Kareina ner från dansen, helt slut.
Hon var på väg att sova redan på eftermiddagen, sen hände det grejer.
Men nu så.
Sängdags,
Söndag, frukost.
Packa ihop, städa plocka bort lite. Och ta våra avsked, vi kommer att träffa många av de som var här på dubbelkriget, ser fram emot det.
Sen blir det första delen på hemresan.
Tåg, tunnelbana, sen möter vi upp sex andra scaiter på flygplatsen.
Medan vi väntar på första flyget.
Sen blir det, buss, springa som fan, flyg, flyg, vänta vänta flyg sopa av isig bil och köra hem.
Det var ett fantastiskt event.
Så tre saker.
1, om Estrid söker serveringspersonal, anmäl er, det blir bra, jag lovar.
2, Teater verkar vara sjukt roligt.
3, Partyt är i köket, hört det från säkra källor.
En siste bara. Vill ni komma på min vigilia, så kom till dubbelkriget.
Vid pennan Keldor.
Ps… jag varnade er, det blev en lång berättelse…
