11 månader senare.

Ett år har snart gått sen förra eventet där vi faktiskt var i samma lokal. En höst, och vinter med träffar på zoom, mm har passerat. Men nu var det dags igen.

Det startade efter förra årsmötet. Skulle det planeras för event, eller ska vi vänta? Beslutet togs att det är lätt att ställa in, men svårare att starta upp.

Så en ansvarig, Sofi, tog på sig att hålla sitt första event. Givetvis så lovade vi att hjälpa henne om hon kände sig osäker. Så med den uppbackningen körde hon på som ett fullblodsproffs. Måste säga att allt flöt på väldigt bra.

Hon fick ställa in en gång, osäkert läge, och pandemi. Hon fixade det när köksansvarig insjuknade dan innan eventet. En kort kommentar, RÖV och så löste det sig. Det visar om inte annat att föreningen är full av folk som tar steget fram och hjälper till när det behövs.

Eventet då.

Ja vi kom dit på fredag, efter ett kort stopp för att hämta upp nödvändigt pynt. Sen så fixades det i festlokalen. Sköldar, baner, bonader, allt skulle upp. På kvällen så började folk komma till platsen. Bastun värmdes, middag serverades. Folk fick prata, berätta lite gamla historier. Titta på en infångad ren (Sven). Och planera för nästa dag.

Överlag en bra dag.

Lördag.

Jag vaknade, gick igenom morgonrutinerna, åt frukost och satte på mig rustningen.

Den tog jag av mig drygt 7 timmar senare.

Så vad som hände under dessa sju timmar ska jag nu bara hitta på, vad som möjligen kan stämma med verkligheten är ett rent sammanträffande. Bara så ni vet…

Så… ja allt började med att Sven gjorde ett försök att bli fri. Han lyckades gömma sig. Någon gång efter frukost så upptäcktes det. Fardäng kallade till möte, bågskyttemaffian slängde genast bort alla bjällror och satte upp en skyttelinje. Ej pårustade fajters la sig i bakpass. För att skära av alla flyktvägar.

Barder började spela musik för att locka fram rymlingen. De spelade så intensivt så att strängar brast. Bågskyttarna sköt pilar åt en massa håll, åtminstone ett.

(Undertiden så tränade jag lite fajting.)

Köket stekte pannkaka, allt för att locka fram rymlingen. Tror till och med att två personer gick runt och la doftspår av sprit. (Undertiden så låg Sven och hånglade med en tiger…)

Vid 12 tiden samlades alla, och åt upp pannkakorna.

Gick igenom vilka platser som genomsökts. La upp nya planer. Fardäng lät resten av fajterna rusta på, för nu ska renuslingen tas, levande eller som sovas…

(Jag fortsatte att träna…)

Några testade att skriva efterlysningar, Eino gjorde en improviserade teater, allt för att få folk att verkligen känna igen Sven om de skulle se han.

Vid 16.00 gav vi upp. Sven hade tydligen kommit undan.

(Sven låg fortfarande och hånglade med sin tiger… Få se om de använde skydd, eller om det blir någon rentiger, eller tigerren… Kan i alla fall göra fjällvandring mer intressant.)

Vi samlades i bastun, och gick igenom dagen.

Det var då de fann Sven, fortfarande kvar i sänghalmen…

Så nu väntade vi på kvällens hov. Jag insåg rätt snabbt, att även om handduk är ett godkänt klädesplagg på hov, (finns predikat på det) så beror det kanske lite på handduk också. (En blå med kalle anka på… nja) Så upp och svida om.

Hovet gick som brukligt är. Ståta och pomp, intåg under trumpeters ljud, eller åtminstone häroldens skrik. Vi satte oss ner, och hovet startade. De kallade fram folk som fick vackra skrollor. De har alla en sak gemensamt, de har jobbat hårt för föreningen. Bågskyttarna berättade om vad de gjort. Man kallade fram barnen, de som kanske är föreningens framtid. Man kallade fram de som inte varit på ett hov tidigare. Så att vi fick veta vilka vi ska ge en extra hjälpande hand. Man har även hållit en konst och vetenskapstävling. De tre i topp var: Marianne DeGeer på tredje plats, Kålung på andra, och Gärdis på första, med en vackert broderad väska.

Sen startade banketten.

Vi fick i oss lite mat, innan de bröt, och tog upp ett nytt ärende. Den infångade renen, Sven, skulle få en ny väktare. Efter mycket överläggning så lämnades han över till Eino, som visade precis hur man vallar ren. Locka med grogg, och hota med en lång, lång dolk, och viska i Svens öra, sovas renjäkel… sovas. Banketten fortsatte.

Vi fick diverse läckra rätter. Även om jag faktiskt fastnade för brödet. Det var ett väldigt gott bröd. Men rätterna avlöste varandra, Vi skålade för riket, kungaparet, furstedömmet, fursteparet och drömmen. Vi skålade för Sven. Och vi sjöng. Vi gjorde akrayoga, vi bröt inte nacken denna gång heller. Och där någonstans gick jag till bastun.

Några andra värmde ljugarbänken med sina rumpor. Och satt runt elden ute.